12 februari, 2015

ATT BLI VED

motljus_940

Fredrik Nyberg debuterade 1998 med diktsamlingen En annorlunda praktik. Sedan dess har han utkommit med åtta böcker och avslutar nu en trilogi under den samlande titeln Att bli ved. Den första delen, Att bli ved, utkom för ett par år sedan och följdes av Sveriges första doktorsavhandling i ämnet Litterär gestaltning – Hur låter dikten? Att bli ved II. I dagarna kommer den avslutande delen av trilogin – Slingorna & undergången – Att bli ved III. Jag ställde några frågor till Fredrik.

Din nya bok är den sista delen i en trilogi – finns det en genomgående tematik?

– I Norstedts katalog står det att trilogin tematiserar försvinnandets problematik och det stämmer nog. Samtidigt tänker jag att det är en poäng att just försvinnandet får gestaltas i en trilogi. Sjungandet om det som försvinner tar i sig själv inte slut. Det pågår, det blir som man skulle säga på norska och danska ”blive ved”.

Det finns en plats – en äng – som ofta återkommer i de senaste samlingarna. Vad symboliserar ängen?

– Ängen är knappast en symbol. Den är ett exempel på just en försvinnande plats. Ängsarealen i Sverige har minskat dramatiskt de senaste tvåhundra åren. Då ängens ekonomiska betydelse försvann försvann också ängsmarken. Samtidigt tänker jag mig ängen som en optik. Jag kan se och skriva om min samtid på ett för mig ok vis genom ängen. Ängen ger mig tillgång till ett seende och ett språk. Dessutom är de ängsrester som ännu finns paradisiska.

Ditt konstnärliga forskningsprojekt handlade om hur litteraturen låter, dess akustiska dimensioner, rytm och ljudande. Hur viktig är diktens akustik för dig under själva skrivprocessen?

– Den är mycket viktig. Avgörande. Jag tänker mig att mina dikter konstitueras av något jag kallar slingor. En slinga är en melodisk, rytmisk figur. Men samtidigt är inte det akustiska något diktatoriskt. Slingan är också en visuell rumslig uppenbarelse. Jag tecknar den i luften med handen. En dikt är både ljudvågor i rummet och tecken på ett papper. Dikt är både text och röst. Och det samtidigt. Och det utan att upprätta en hierarkisk ordning sinsemellan.

Jag bad Fredrik om en dikt att publicera från Slingorna & undergången. Och voíla – nedan finns dikten som avslutar boken.

14.04.14

Låt mig höra bjällrorna från dalen.

Fåren förs nu uppför berget.

Snabbt kan allt vi har slås sönder.

Vart tar vattnet sedan vägen?

 

Platon-plogen vänder bortåt.

Oron kan ta många namn.

Barnen dras nu ner mot vattnet.

Dras mot faran och mot tråden.

 

Ingen liknar någon annan.

Geten blir så fet av giftet.

Vart tar vattnet sedan vägen?

In i skogen? Bort från husen?

Klicka här för mer info om Fredrik Nyberg och boken Slingorna & undergången.

Tags:, , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>