4 november, 2014

BRUNO K. ÖIJER PÅ LORENSBERGSTEATERN, 2 NOVEMBER 2014.


Bruno K. Öijer på Lorensbergsteatern, 2 november 2014.

Det är söndag, regn och alla nyanser av grått som finns hänger som tunga draperier i luften. Det är med andra ord så mycket höst att jag börjar tro att jag är färgblind. Morrissey har byggt en hel karriär på eländet. Det innebär också att det är perfekta förutsättningar för att i skydd av mörkret glida in på Lorensbergsteatern för ett par timmars diktläsning. Jag ska villigt erkänna att mitt intresse för Bruno K. Öijer är som bäst ljummet numera, men som för många andra skrivande och aspirerande poeter var han en viktig inspirationskälla under de formbara åren. Nu är han aktuell med diktsamlingen Och natten viskade Annabell Lee och i samband med utgivningen av boken gör han också en omfattande turné.

Sedan början av 1990-talet har jag sett honom uppträdda otaliga gånger – och det har i princip alltid varit imponerande. Så också denna gång. Det är ömsom vackert, ömsom brutalt. Och hela tiden med en närmast magnetisk närvaro. Scenografin är minimal – en mikrofon, en kandelaber och en projicerad stjärnhimmel. Öijer läser, eller snarare väser, främst ur produktionen från Medan giftet verkar och framåt. Några äldre guldkorn får utrymme, som dikterna Lät dom ligga och Två tomma händer ur diktsamlingen Giljotin. Men tonvikten under föreställningen kommer ur den aktuella Och natten viskade Annabell Lee. Men också, kanske lite oväntat, ur diktsamlingen Svart som silver, en bok som jag var lite tveksam till när den kom för omkring sju år sedan, men som jag nu är beredd att omvärdera.

Kvällens kanske största stund kommer också mycket riktigt ur Svart som silver – dikten Faller sig naturligt med de gränslöst vackra avslutningsraderna:

det faller sig bara naturligt
lika naturligt som att sitta uppe om natten
och bryta arm med mörkret
lika naturligt
som att du en råkall morgon
driver in en yxa i himlen
bänder loss det ljusblå virket
och sågar upp det till ved
staplar den mot bröstet och går tillbaka
bär in allt i huset

En annan höjdpunkt var ur diktsamlingen Dimman av allt – som kvällen till ära dessutom hade en (nyskriven?) avslutning (som dock inte är med nedan).

vi föddes
med en oerhörd saknad
genom ett
rusande tågfönster
om natten
ser du en skymt
av rymdens handstil
omöjlig att tyda
någonstans
i den slingrande väven
av gnistrande bläck
finns förklaringen
till våra liv

Det något lugnare tonfallet som präglat Öijers diktning från Medan giftet verkar och framåt avspeglar sig också i viss mån på scen. Det är en välkommen förändring. Men Öijer är fortfarande ensam i sitt slag på scen – som en fullkomligt trollbindande poet.

 

Tags:, , ,

One comment

  1. Marika Sandahl skriver:

    Ja, han är fantastisk! Det finns ingen som han, tycker jag, som kan fånga den där längtansfulla förundran över vilka vi är, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. En mystiker, och samtidgt så mycket här och nu (som när han skriver om träden, löven, katterna – och av alla saker tåg, som i hans dikter får en annan, starkt symbolisk betydelse). Både rå,som du skriver brutal, i dikter som Två tomma händer och ömsint, i skimrande vackra rader som ”På väg hem från dej…” (en av mina absoluta favoriter, ur Det förlorade ordet) och i snarast mytologiska dikter som den om älvan som gått vilse och försöker skriva sig tillbaks til lskogen (vilken bok sa du att den är ifrån, Svart som silver ?)Vilka bilder han manar fram där ur mörkret, där han står, ensam på scenen. Som min Bruno K Öijer-diggande väninna (vi går alltid tillsammans på hans uppläsningar) brukar säga, med ett förtjust fnitter: ”Var får han allt ifrån?” Ja, vem annat än Bruno K Öijer kan titta ut genom ett tågfönster och se rymdens handstil skymta förbi? Och introt i underbara Från en demons båge… så bra! Han är helt klart en poet som ska läsas – och inte minst ses och upplevas (Fint att du fick med just den gesten på din bild! Yes, där satt den!)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>