29 maj, 2015

CLARA DIESEN X 5

Chairs on the runChairs - teckning av Clara Diesen.

på strandpromenade regnar det stoft
korn, salt
jag låter det landa på ansiktet, på händerna

jag har gått in i grovkornigheten
in i det gråvita fotografiet
mina kanter utfrätta likt en brustabletts

Med lika delar Morrissey och en ömsint, betraktande närvaro inleds Clara Diesens debut Glömskans bok (Albert Bonniers förlag) från 2004. Tre år senare kom hennes andra bok Staden din resa. 2009 utkom hennes senaste bok När du är som yngst. Hon är också verksam som konstnär, illustratör och dramatiker med flera uppsättningar bakom sig, bland annat på Elverket, Teater Galeasen och Uppsala stadsteater.

Jag har genom åren stött på Clara i flera olika sammanhang; som arrangör, vid uppläsningar och naturligtvis på Bokmässan i Göteborg. Det har gått några år sedan hennes senaste bok, så jag frågade om det inte fanns något material som jag fick publicera – skisser, utkast eller om hon ville skriva något nytt. Jag hade tur.

Här presenteras tre nyskrivna och tidigare opublicerade dikter ur ett pågående projekt.

*

implosionerna sker långt där borta vid horisonten
och det yttersta av solen frätte samman med mig
solstormarna
implosionerna
skedde med ett vittne
så håll inte emot

det där ljuset
minns du?
stjärnorna, djuren, fiskarna
stjärnorna, djuren, fiskarna
solerupsionerna gjorde skalv
det är inte jag inte du
som bestämmer
vilket rum som ligger invid ett annat rum

och när tiden, den vinglade
tveksam på om den skulle fortsätta

och sedan: kartan, den vittrade
och i det ögonblicket visste du
att allt varit förgäves
och du var så lycklig då

*

Rymden

barnet

en mängd levande materia

en massa

och du kommer att omfatta denna mängd

och du kommer att ta emot denna lilla tyngd i dina händer

och du kommer hålla denna massa i dina kupade händer

och du kommer ha en lätt tyngd i din famn

och sen:

du kommer att hålla och hålla och hålla

och du kommer att se och se och se

och du kommer smälta och smälta och smälta

*

Hon står i dörröppningen
från mörkret i sängkammaren stiger hon fram
hennes ögon blinkar mot ljuset kl. fem
på morgonen
och jag ska resa

Hon är naken och lyser
hennes lysande kropp
det slår mig
är en hieroglyf
ett tecken           av hopp
det lysande tecknet
faller genom min själ

ett nu som alltid kommer att existera alltid
från det rummet, den öppningen, den stunden
tyst morgon
inga ljud, knappt
min dotter
från den stunden
högst vardagligt
började ett nytt liv
jag visste det inte, men jag kände det

och där var allt
i relief mot mörkret
i det här ögonblicket vet jag att nostalgin för alltid är över
och nu är jag äntligen hennes.

 

I Said No I said no – teckning av Clara Diesen.

Tags:, , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>