10 oktober, 2014

DET ÄR SYND OM MÄNNISKORNA.

August Strindberg, Packis i stranden, 1892
August Strindberg, Packis i stranden, 1892.

Tid och rum existerar icke; på en obetydlig verklighetsbakgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster; en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer. Personerna klyvas, fördubblas, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas. Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens – för det finns inga hemligheter, ingen konsekvens, inga skrupler, ingen lag.

Så lyder förordet till Ett drömspel av August Strindberg. Det händer att jag funderar på att skriva (eller kanske rättare: remixa) en diktsamling som helt och hållet bygger på satser ur Ett drömspel. Det kommer sannolikt inte att hända. Eller? Kanske. Det skulle kunna bli ungefär såhär:

du sjunker
nu går färden nedåt
så kvavt så tungt att andas
rök och vatten
nu rämnar molnet
nedåt, nedåt

Som kuriosa kan för övrigt nämnas att Ett drömspel ursprungligen hade titeln Det växande slottet – men ändrades i sista stund innan publicering. Strindberg kallade själv Ett drömspel för ”mitt mest älskade drama, min största smärtas barn”.

Ps. Hela August Strindbergs drama Ett drömspel finns att läsa här. Ds.

Tags:, , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>